18 December 1856
30 augusti 1940 (åldrad 83)
Brittiska
University of Manchester
University of Cambridge
plommonpudding modell
upptäckt av elektron
upptäckt av isotoper
masspektrometeruppfinning
första M/E mätning
föreslagen första vågledare
Thomson-spridning
Thomson (enhet)
Nobelpriset i fysik (1906)
vetenskaplig karriär
fysik
Cambridge University
John Strutt (Rayleigh)
Ernest Rutherford
Francis William Aston
J. Robert Oppenheimer
William Henry Bragg
Max född
T. H. Laby
Paul Langevin
Balthasar van der Pol
Sir Joseph John Thomson 18 December 1856 – 30 augusti 1940 var en engelsk fysiker och Nobelpristagare i fysik, krediterad med upptäckten och identifieringen av elektronen; och med upptäckten av den första subatomära partikeln.
1897 visade Thomson att katodstrålar bestod av tidigare okända negativt laddade partiklar, som han beräknade måste ha kroppar mycket mindre än atomer och ett mycket stort värde för deras laddnings-till-massförhållande. Thomson krediteras också med att hitta de första bevisen för isotoper av ett stabilt (icke-radioaktivt) element 1913, som en del av hans utforskning av sammansättningen av kanalstrålar (positiva joner). Hans experiment för att bestämma arten av positivt laddade partiklar, med Francis William Aston, var den första användningen av masspektrometri och ledde till utvecklingen av masspektrografen.
Thomson tilldelades Nobelpriset i fysik 1906 för sitt arbete med ledning av elektricitet i gaser.
utbildning och privatliv
Joseph John Thomson föddes 18 December 1856 i Cheetham Hill, Manchester, Lancashire, England. Hans mor, Emma Swindells, kom från en lokal textilfamilj. Hans far, Joseph James Thomson, drev en antikvarisk bokhandel grundad av en farfar. Han hade en bror, Frederick Vernon Thomson, som var två år yngre än han var. J. J. Thomson var en reserverad men hängiven anglikansk.
hans tidiga utbildning var i små privata skolor där han visade enastående talang och intresse för vetenskap. År 1870 antogs han till Owens College i Manchester (nu University of Manchester) vid den ovanligt unga åldern av 14. Hans föräldrar planerade att registrera honom som lärlingsingenjör till Sharp-Stewart & Co, en loktillverkare, men dessa planer avbröts när hans far dog 1873.
han gick vidare till Trinity College, Cambridge, 1876. 1880 fick han sin kandidatexamen i matematik (andra Wrangler i Tripos och 2: a Smiths pris) Han ansökte om och blev stipendiat vid Trinity College 1881. Thomson fick sin magisterexamen (med Adams Prize) 1883.
karriär och forskning
den 22 December 1884 utsågs Thomson till Cavendish Professor i fysik vid University of Cambridge. Utnämningen orsakade stor överraskning med tanke på att kandidater som Osborne Reynolds eller Richard Glazebrook var äldre och mer erfarna i laboratoriearbete. Thomson var känd för sitt arbete som matematiker, där han erkändes som en exceptionell talang.
han tilldelades ett Nobelpris 1906, ”som ett erkännande av de stora fördelarna med hans teoretiska och experimentella undersökningar om ledning av elektricitet genom gaser.”Han blev riddare 1908 och utnämnd till Order of Merit 1912. 1914 gav han Romanes föreläsning i Oxford om”atomteorin”. 1918 blev han mästare i Trinity College, Cambridge, där han stannade fram till sin död. Joseph John Thomson dog den 30 augusti 1940; hans aska vilar i Westminster Abbey, nära gravarna till Sir Isaac Newton och hans tidigare student, Ernest Rutherford.
ett av Thomsons största bidrag till modern vetenskap var i hans roll som en mycket begåvad lärare. En av hans elever var Ernest Rutherford, som senare efterträdde honom som Cavendish Professor i fysik. Förutom Thomson själv vann sex av hans forskningsassistenter (Charles Glover Barkla, Niels Bohr, Max Born, William Henry Bragg, Owen Willans Richardson och Charles Thomson Rees Wilson) Nobelpriser i fysik, och två (Francis William Aston och Ernest Rutherford) vann Nobelpriser i kemi. Dessutom vann Thomsons son (George Paget Thomson) Nobelpriset i fysik 1937 för att bevisa elektronernas vågliknande egenskaper.
Thomson publicerade ett antal artiklar som behandlar både matematiska och experimentella frågor om elektromagnetism. Han undersökte den elektromagnetiska teorin om ljus av James Clerk Maxwell, introducerade begreppet elektromagnetisk massa av en laddad partikel och visade att en rörlig laddad kropp tydligen skulle öka i massa.
mycket av hans arbete med matematisk modellering av kemiska processer kan ses som tidig beräkningskemi. I ytterligare arbete, publicerat i bokform som tillämpningar av dynamik till fysik och kemi (1888), behandlade Thomson omvandlingen av energi i matematiska och teoretiska termer, vilket tyder på att all energi kan vara kinetisk.
1905 upptäckte Thomson den naturliga radioaktiviteten hos kalium. 1906 visade Thomson att väte endast hade en enda elektron per atom. Tidigare teorier tillät olika antal elektroner.
1991 föreslogs thomson (symbol: TH) som en enhet för att mäta mass-till-laddningsförhållande i masspektrometri till hans ära.
J J Thomson Avenue, på University of Cambridge campus, är uppkallad efter Thomson. I November 1927 öppnade J. J. Thomson Thomson building, namngiven till hans ära, i Leys School, Cambridge.
utmärkelser och utmärkelser
Thomson valdes till stipendiat i Royal Society (FRS) och utsågs till Cavendish Professorship of Experimental Physics vid Cavendish Laboratory, University of Cambridge 1884. Thomson vann många utmärkelser och utmärkelser under sin karriär inklusive:
- Adams pris (1882)
- kunglig medalj (1894)
- Hughes medalj (1902)
- Hodgkins medalj (1902)
- Nobelpriset i fysik (1906)
- Elliott Cresson medalj (1910)
- Copley medalj (1914)
- Franklin medalj (1922)
Thomson valdes till ledamot av Royal Society den 12 juni 1884 och tjänstgjorde som President för Royal Society från 1915 till 1920.
|
vinnare av Nobelpriset i fysik
|
1901-1925 | 1926-1950 | 1951-1975 | 1976-2000 | 2001– nuvarande | ||||||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
bilder för barn
-
J. J. Thomson som barn 1861
-
porträtt av fysikern J. J. Thomson
-
J J Thomsons katodstrålerör med magnetspolar, 1897
-
i det nedre högra hörnet av denna fotografiska plattan är markeringar för de två isotoper av neon: neon – 20 och neon-22
-
katodstråleröret genom vilket JJ Thomson visade att katodstrålar kunde avböjas av ett magnetfält och att deras negativa laddning inte var ett separat fenomen
-
JJ Thomson (Nobel)
-
Cambridge University