Vem använder euron?
euron används i stor utsträckning på globala valutamarknader. Det används också som en officiell eller de facto valuta samt en ’ankare’ valuta av ett antal länder och regioner utanför Europeiska unionen.
vissa delar av euroområdet är en del av Europeiska unionen även om de inte finns på den europeiska kontinenten, såsom De franska utomeuropeiska departementen Guadeloupe, Franska Guyana och Martinique i Karibien, liksom Mayotte och R Brasilienunion i Indiska Oceanen. De portugisiska öarna Madeira och Azorerna, och de spanska Kanarieöarna, alla i Atlanten, är andra exempel.
som en del av euroområdet, och eftersom de omfattas av de rättsliga rättigheterna, kapaciteten och tillsynen i den berörda Europeiska unionens medlemsstat, använder dessa regioner euron normalt.
euron finns dock också i andra länder och regioner som varken ingår i EU eller euroområdet.
euron som officiell valuta
- Furstendömet Monaco, Republiken San Marino, Vatikanstaten Furstendömet Andorra har ingått monetära avtal med EU och beviljat dem rätten att producera begränsade mängder euromynt med egen design på den nationella sidan, men inte att ge ut eurosedlar
- vissa franska utomeuropeiska territorier, som inte ingår i Europeiska unionen, har också tecknat avtal med EU. De utfärdar dock inte sina egna mynt:
- Saint-Pierre-et-Miquelonöarna nära Kanadas östkust,
- ön Saint-Barth Mikhaillemy
euron som de facto valuta
Kosovo och Montenegro, på Balkan, använder euron som en de facto inhemsk valuta, eftersom de inte har några avtal med EU. Detta håller med en äldre praxis att använda det tyska varumärket, som tidigare var de facto-valutan i dessa områden.
länkar till andra valutor
flera länder och territorier utanför euroområdet och EU har kopplat sina valutor till euron. Detta beror på att det stabila monetära systemet bakom euron gör det till en attraktiv ’ankare’ valuta. I vissa fall är det genom bilateralt avtal med euroländerna (som Frankrike eller Portugal på grund av deras historiska förbindelser med vissa länder), medan det i andra är ett ensidigt beslut av det berörda landet. Olika system används för att upprätta dessa länkar
- EU-länder utanför euroområdet kopplar sina valutor till euron genom växelkursmekanismen (ERM II). Denna koppling är ett av villkoren för att ansluta sig till euroområdet
- länder som inte ingår i EU eller inte vill ansluta sig till ERM II, kan besluta att stödja en växelkurs mot euron som endast får fluktuera inom definierade gränser (valuta peg). Ländernas monetära myndigheter stöder denna växelkurspinne på egen hand genom att ingripa på valutamarknaderna. Euroområdet har inga avtal eller skyldigheter att stödja dessa valutor
- andra länder organiserar en korg med valutor som inkluderar euron. I sådana fall är länken mindre direkt. Växelkursen för den nationella valutan är kopplad till en fiktiv växelkurs från en ’korg’ av andra valutor, såsom euron, den amerikanska dollarn och den japanska yenen
- ett ytterligare verktyg som är tillgängligt för ländernas monetära myndigheter är eurobaserade valuta styrelser som ansvarar för att stödja den fasta valutakursen, till vilken centralbankernas normala mål är underordnade
en internationell närvaro
den utbredda användningen av euron i den internationella valutan finansiella och monetära systemet visar sin globala närvaro
- den euro används i stor utsträckning, tillsammans med amerikanska dollar, som en viktig reservvaluta för monetära nödsituationer. Under 2015 var mer än en femtedel av de globala valutainnehaven i Euro
- euron är den näst mest omsatta valutan på valutamarknaderna. Det är en motsvarighet i cirka 33% av alla dagliga transaktioner, globalt
- euron används för att utfärda statliga och företagsskulder över hela världen. År 2015 var andelen euro denominerade skulden på de globala marknaderna cirka 40%, i nivå med den amerikanska dollarns roll på den internationella skuldmarknaden
- euron är också en valuta som används för fakturering och betalning i internationell handel, inte bara mellan euroområdet och länder utanför EU utan också mellan länder utanför EU. Den används som handelsfaktureringsvaluta för mer än 50% av all import från euroområdet och för mer än 65% av all export från euroområdet
- flera länder hanterar sina valutor genom att länka dem till euron, som fungerar som ankare eller referensvaluta.
Flash Eurobarometer 424 – möjliga hinder för att använda euron i internationell handel (rapport), februari 2016