traditionella atmosfärs -, havs-och vågmodeller körs oberoende av varandra. Detta innebär att energi-och momentumflödena inte fullt ut tar hänsyn till effekterna av det oceaniska vågfältet vid luft-havsgränssnittet. I denna studie introduceras Stokes driftpåverkan på massa-och spårningsadvektion, Stokes-Coriolis-tvingningen och havsstatberoende momentum och energiflöden i en havcirkulationsmodell och testas för en domän som täcker Östersjön och Nordsjön. Känslighetsexperiment är utformade för att undersöka påverkan på simulering av stormar och uppvällning av Östersjön. Inkludering av vågeffekter förbättrar modellens prestanda jämfört med den fristående cirkulationsmodellen när det gäller havsnivåhöjd, temperatur och cirkulation. Den direkta havsstatberoende momentum och turbulenta kinetiska energiflöden visar sig vara av högre betydelse än de Stokes driftrelaterade effekterna som undersökts i denna studie (dvs. Stokes-Coriolis-tvingning och Stokes drift advection på spårämnen och på massa). Den senare påverkar massan och spår advektion men till stor del balanserar påverkan av Stokes-Coriolis tvingar. Uppvällningsfrekvensen ändras med >10% längs den svenska kusten när vågeffekter ingår. I allmänhet reduceras den starka (svaga) uppvällningssannolikheten (ökad) när man lägger till vågeffekterna. Från resultaten drar vi slutsatsen att inkludering av vågeffekter kan vara viktigt för regionala havsmodeller med hög upplösning även på korta tidsskalor, vilket tyder på att de bör introduceras i operativa havcirkulationsmodeller. Man bör dock vara försiktig när man inför Stokes-Coriolis-tvingningen eftersom den bör balanseras av Stokes-driften i Massa-och spårningsadvektion.