författaren, Fayaz Ahmed Bhat praktiserar Advokat i Jammu och Kashmir High Court.
Inledning:
domstolsprövning är domstolarnas makt att uttala sig om konstitutionaliteten i regeringens lagstiftande och verkställande handlingar som faller inom deras normala jurisdiktion. Det har sitt ursprung i teorin om begränsad regering och i teorin om två lagar, nämligen.. en vanlig lag och en högsta lag, dvs konstitution. Enligt Basu i sin bok Basu ’ s commentaries on constitution of india, vol 1. varje handling av de vanliga lagstiftande organen som strider mot bestämmelserna i den högsta lagen måste vara ogiltig och det måste finnas något organ som ska ha befogenhet eller befogenhet att uttala sådana lagstiftningsakter ogiltiga. I fallet med grundläggande rättigheter rättvisa Khanna sade att domstolsprövning har blivit en integrerad del av vår konstitution och en makt har tilldelats de höga domstolarna och Högsta domstolen att besluta om den konstitutionella giltigheten av bestämmelserna i stadgarna. Om bestämmelserna i stadgarna befinns vara voilative av någon av artiklarna i konstitutionen som är prövosten för giltigheten av alla lagar Högsta domstolen och de höga domstolarna har befogenhet att slå ner nämnda bestämmelse.”
när lagstiftaren, verkställande och rättsväsendet har skadat de konstitutionella värdena och förnekar de rättigheter som har definierats enligt den indiska konstitutionen för de indiska invånarna. Under sådana omständigheter spelar domstolsprövningen en mycket viktig roll som beskyddare för att skydda människors rättigheter. Det är den långa resan tillbaka, där vi är just nu. Men rättsväsendet har mött bördan av många teknokrater, advokater, politiker och akademiker.
H. M. Seervai i sin book of Constitutional Law of India specificerade att överlägsenheten av rättslig bedömning är den bekanta attraktionen i Indien, Kanada och Australien, genom vilken mekanismen för avskiljning inte har varit platser utan prydnadsunderrättelse enligt den indiska konstitutionen. Den rättsliga bedömningen är tekniskt avancerad som en oumbärlig funktion i länderna, varhelst skriftlig konstitution antas. I Indien har olika regeringsorgan diskriminerat tillräckligt, deras befogenheter och funktioner har bifurcated och en regeringsstruktur är inte tillåten att frigöra ockupationerna av alternativa organ.
den parlamentariska formen av demokrati, som antas av Indien, där varje del av människor är involverade i beslutsfattande och politiska beslutsprocessen. Varje organ återspeglar rättvis representation av varje del av samhället. Detta är den typ av omfattande demokrati. Det är medvetandet om ansvar i varje republikansk demokrati. Ett sådant enkelt tema måste återkallas av alla.Den primära skyldigheten att tillämpa rättsstatsprincipen ligger hos domstolen. Det är sant att rättsstatsprincipen är grunden för social jämlikhet. Det kan aldrig ändras genom utövande av nya befogenheter i parlamentet. Nu har man litat på, att rättsstatsprincipen är den enkla attraktiviteten hos varje konstitution. Alla de som utövar offentliga befogenheter, de här ansvarsskyldigheten. De måste arbeta inom Demokratiska bestämmelser i konstitutionen. Domstolsprövningen är viktig för att vägleda dem. Enligt artikel 226 och artikel 227 i den indiska konstitutionen har påverkan av rättslig bedömning varit så lång som till High Court. I artikel 32 och artikel 136 i den indiska konstitutionen har kontrollen av rättslig bedömning så länge som S. C. I. För granskning av alla aspekter av regeringen och offentliga funktionärer.
EVOLUTION of JUDICIAL REVIEW:
Läran om domstolsprövning föreslogs för första gången av Högsta domstolen i Amerika. Ursprungligen innehöll Förenta staternas konstitution inte en uttrycklig bestämmelse för rättslig prövning men det antogs av Högsta domstolen i USA i det historiska fallet Marbury vs Madison 2. led.60. Chief Justice Marshall observerade att ” konstitutionen är antingen överlägsen paramount lag, oföränderlig med vanliga medel eller det är på en nivå med vanliga lagstiftningsakter och som andra handlingar kan ändras när lagstiftaren ska vänligen ändra den……….. Visst alla de som inramade witten konstitutioner förakt dem som bildar den grundläggande och viktigaste lagen i nationen och följaktligen teorin om varje sådan regering måste vara att en handling av lagstiftaren motbjudande till konstitutionen är ogiltig…. Det är med eftertryck provonce och skyldighet rättsliga avdelningen att säga vad lagen är”.
i Indien utövades domstolsprövningen av domstolarna före början av förstoppningen av Indien. det brittiska parlamentet införde federalt System i Indien genom att anta Indiens regering Act 1935. Enligt denna lag fick både de centrala och statliga lagstiftarna plenarbefogenheter där respektive områden. De var högsta i sina tilldelade ämnen som brittiska parlamentet. Lagen från 1935 inrättade den federala domstolen för att fungera som skiljedomare i centrala och statliga förhållanden. Den federala domstolen fick också befogenhet att granska upphävandet av de konstitutionella riktningarna angående fördelningen av befogenheter om införande av federalism i Indien. Kraften i domstolsprövning tillhandahölls inte specifikt i konstitutionen utan konstitutionen var federal, den federala domstolen anförtrotts underförstått funktionen att tolka konstitutionen och bestämma konstitutionaliteten i lagstiftningsakter.
Mauriee Gwyer, överdomare för federala domstolen i Indien i Bhola Prasad mot kungen Emperor AIR 1942 F. C.R 17 P20, observerade att ” vi måste återigen hänvisa till den grundläggande proposition som räknas upp i 1878 3 AC 889 (Reg mot Borah) att Indiska lagstiftare inom sina egna områden har plenum befogenheter lagstiftning så stor och av samma karaktär som de i parlamentet själv, om det var sant i 1878, det kan inte vara mindre sant i 1942.
Indiens federala domstol arbetade kraftfullt i mer än ett decennium med visdom och diginitet och genom olika konstitutionella beslut. Under årtiondet Federal Court of India och andra höga domstolar granskade konstitutionaliteten i ett stort antal lagstiftningsakter med full rättslig självbehärskning, insikt och förmåga.
Indiens högsta domstol som efterträdare till Federal Court of India efter påbörjandet av Indiens konstitution ärvde de stora traditionerna som byggdes av Federal Court. Indiens konstitution förutser ett mycket hälsosamt system för rättslig prövning och det beror på Indiens domare att agera på ett sätt som mantain demokratins anda. I den nuvarande demokratiska inställningen i Indien kan domstolen inte anta en passiv attityd och be den förargade parten att vänta på den allmänna opinionen mot lagstiftande tyranni, men konstitutionen har bemyndigat den att spela en aktiv roll och förklara en lagstiftning ogiltig, om den upphäver konstitutionen.
de konstitutionella tänkarna i Indien innan indiska republiken grundades ansåg att det i konstitutionen för det fria Indien måste finnas bestämmelser för Högsta domstolen med rättsprövning.
överste K. N. Hasker och K. M. Pannikkar i sin bok Federal India, på P 147 sade att ” den högsta rättsliga myndigheten bör investeras med befogenhet att förklara ultra vires åtgärder som strider mot konstitutionen.”
Granville Austin i sin bok The Indian Constitution – Corner Stone of a Nation sa att ” rättsväsendet skulle vara en arm för den sociala revolutionen som upprätthåller den jämlikhet som indianerna längtat efter under kolonialtiden, men inte hade vunnit inte bara för att regimen var kolonial och perforce repressiv, utan till stor del för att britterna hade fruktat att social förändring skulle äventyra deras styre…. Domstolarna idealiserades också becuase, som väktare av konstitutionen skulle det finnas uttryck för den nya lagen skapad av indianer för indianer. domstolsprövning, församlingsmedlemmar trodde , var ’en viktig makt för domstolarna i ett fritt Indien, med en federal konstitution’.”
enligt de lagstadgade och konstitutionella bestämmelserna har domstolarna det stora utbudet av befogenheter för domstolsprövning i Indien. Det är att konstatera att de konstitutionella och lagstadgade bestämmelserna om domstolsprövning är helt olika. Domstolarna måste utöva dessa befogenheter med självkontroll och stor försiktighet. Det förväntas inte av domstolarna att de fasar ut från gränsen för deras lämpliga påverkan av rättslig bedömning.Indiens konstitution ger en uttrycklig bestämmelse för domstolsprövning i form av artikel 13. vilka stater som:
13(1). alla lagar som gäller inom Indiens territorium omedelbart före konstitutionens början skall vara ogiltiga i den utsträckning de är oförenliga med bestämmelserna i del 3 i konstitutionen.
13(2). staten skall inte göra någon lag som upphäver eller förkortar de grundläggande rättigheter som följer av del 3 i konstitutionen och varje lag som görs i strid med de grundläggande rättigheterna skall i den mån det strider mot lagen vara ogiltig.
13(3). lagen omfattar alla förordningar, ordning, stadgar, regel, reglering, anmälan, anpassad eller användning som har lagens kraft.
artikel 13 föreskriver faktiskt domstolsprövning av alla lagstiftningar i Indien, såväl tidigare som framtida. Denna makt har tilldelats de höga domstolarna och Högsta domstolen i Indien som kan förklara en lag okonstitutionell om den är oförenlig med någon av bestämmelserna i del 3rd i konstitutionen.
således kan de lagar som upphäver eller förkortar de grundläggande rättigheterna slås ned som ultravires eller ogiltiga av domstolarna enligt artikel 13.2 genom att utöva befogenheten för domstolsprövning. Överdomare Patanjali Shastri i delstaten Madras vs V. G. Row AIR 1952 SC 196, observerade att vår konstitution innehåller uttrycklig bestämmelse för rättslig granskning av lagstiftningen om dess bekräftelse med konstitutionen…….. domstolarna i detta land står inför en sådan viktig och ingen alltför lätt uppgift, det är inte av någon önskan att luta sig mot lagstiftande myndighet och en korsfarares ande, utan i fullgörande av plikt som tydligt läggs på dem genom konstitutionen. Detta är särskilt sant när det gäller de grundläggande rättigheter som domstolen har tilldelats som sentinel på qui vive. Överdomare Kania i A. K. Gopalan vs state of Madras AIR 1950 SC 27, påpekade att det bara var genom riklig försiktighet att ramarna i vår konstitution införde de specifika bestämmelserna i Art 13…… I Indien är det konstitutionen som är högsta och alla stadgar måste vara i bekräftelse med de konstitutionella kraven och det är för rättsväsendet att avgöra om någon antagande är konstitutionell eller inte.
de grundläggande ämnena för domstolsprövning i Indiens konstitution avser följande saker,
1. Brott mot grundläggande rättigheter
2. Brott mot olika andra konstitutionella restriktioner som ingår i konstitutionen.
3. Antagande av lagstiftningsakt i strid med konstitutionella mandat om fördelning av befogenheter.
4. Delegering av väsentlig lagstiftande makt av lagstiftaren till verkställande eller något annat organ.
5. Brott mot underförstådda begränsningar och begränsningar.
i Indien omfattar domstolsprövning i stort sett tre aspekter;
(1) domstolsprövning av lagstiftningsåtgärder
(2) domstolsprövning för rättsligt beslut och
(3) domstolsprövning av administrativa åtgärder
dessa aspekter av domstolsprövning uttalades av S. C. I. I fall av L. Chandra Kumar V. Union of India AIR 1997 SC 1125 anger att domarna i högre domstolen måste tolka lagstiftningen fram till detta ändamål att de konstitutionella värdena inte ska avbrytas. För att uppnå detta ändamål måste domarna komma ihåg att lagstiftaren antog lagen, som är i harmoni genom upprättandet av den indiska konstitutionen. Befogenheterna att granska lagstiftningen ges genom S. C. I. och statens högre domstolar för att lösa rättslig bedömning. Den rättsliga bedömningen av lagstiftningen är i överensstämmelse genom upprättandet av konstitutionen.
i Brij Bhurshan vs State of Delhi AIR 1950 SC 129, Högsta domstolen slog ner East Punjab Public Safety Act 1950, på grund av att förcensur begränsade pressfriheten.
Ramesh Thapper vs State of Madras, AIR 1950 SC 124, Högsta domstolen slog igen Madras Maintenance of Public Safety Act 1949, med motiveringen att om inte en lag som begränsar yttrandefriheten och yttrandefriheten riktas mot att undergräva statens säkerhet eller att störta den, kan sådan lag inte omfattas av reservationen i klausul (2) i artikel 19.
Shankari Prasad vs Union of India AIR 1951, SC 455, på sidan 458. det första ändringsförslaget ifrågasattes med motiveringen att det upphävde den grundläggande rättigheten. Argumentet grundades på det faktum att lagen enligt artikel 13.3 ska omfatta lagen om konstitutionell ändring. Högsta domstolen avslog påståendet och ansåg att ordet lag i artikel 13 måste tolkas som regler eller förordningar som gjorts i utövandet av konstitutionell makt och därför a 13.3, påverkade inte ändringar som gjorts enligt artikel 13.3.
Sajjan Singh vs State of Rajasthan AIR 1965 SC 845, återigen giltigheten av konstitutionen, 17th Amendment Act 1964 var i fråga. Domstolen höll fast vid den ståndpunkt som fastställdes i Shankari Prasad-målet och ansåg att de konstitutionella ändringarna som gjordes enligt artikel 368 faller utanför domstolsprövningen.
detta ändringsförslag utmanades igen i Golaknath vs State of Punjab och Högsta domstolen genom rättvisa Subba Rao, ansåg att
1. Parlamentets makt att ändra konstitutionen härrör från artikel 245 läst med post 97 i Lista 1 i konstitutionen och inte från artikel 368. I artikel 368 fastställs endast förfarandet för ändring av konstitutionen. Ändring är en lagstiftningsprocess.
2. En ändring är en lag i den mening som avses i artikel 13.3, inklusive alla typer av lag, lagstadgad och konstitutionell lag och därmed en konstitutionell ändring som strider mot artikel 13.3 kommer att förklaras ogiltig.
med hänvisning till begreppet underförstådda begränsningar av parlamentets befogenhet att ändra, ansåg överdomare Subba Rao att grundläggande rättigheter fick en transcedental ståndpunkt enligt vår konstitution och hålls utom räckhåll för parlamentet.
för att ta bort de svårigheter som skapats av Högsta domstolens beslut i Golaknaths-fallet slutade parlamentet med 24th Amendment Act 1971. I detta ändringsförslag lades följande till artiklarna 13 och 368.
artikel 13.4. ”ingenting i denna artikel skall tillämpas på någon ändring av denna konstitution som gjorts enligt artikel 368.”
artikel 368. Förfarandet för ändring av konstitutionen ersattes av parlamentets befogenhet att ändra konstitutionen och förfarandet för detta.
artikel 368.3. ”ingenting i artikel 13 skall tillämpas på ändringar som görs enligt denna artikel.”
således återställde detta ändringsförslag parlamentets ändringsbefogenhet och utvidgade också dess räckvidd genom att lägga till orden ”att ändra genom tillägg eller ändring eller upphäva” någon Bestämmelse i denna konstitution i enlighet med förfarandet i artikel 368.
år 1972 uppmanades Högsta domstolen att överväga giltigheten av den 24: e, 25: e och 29: e ändringen i Keshvananda Bahartis fall AIR 1973 SC 1461. Högsta domstolen blev segrande genom att hävda sin institutionella roll gentemot parlamentet i konstitutionella befogenheter och stärka dess befogenheter för rättslig granskning genom den grundläggande funktionen. Läran om grundläggande funktion har sedan dess blivit grunden för konstitutionell tolkning i Indien.
det sista strået var Allahabad High Court beslut vistas Fru Gandhi val som ledamot av parlamentet. Indira Gandhi överklagade Högsta domstolen från beslutet från Allahabad High Court där det konstaterades att klaganden hade begått vissa fel i sitt val. Innan Högsta domstolen kunde höra överklagandet antog parlamentet lagförslaget om konstitutionell ändring 1975, som införde klausul 329 A i konstitutionen och placerade valet av premiärminister och talare utanför ramen för rättslig granskning genom rättslig granskning.
Högsta domstolen ansåg att demokratin är grundstrukturen i konstitutionen. Därför, Om 329 A, någon väsentlig egenskap av demokratisk, republikansk, struktur av indisk politik skadas eller förstörs, skulle det vara ultravires av konstitutionen.
i skarp kontrast var Högsta domstolen dom i ADM Jabalpur vs Shivakant Shukla AIR 1976 SC 1207. Under nödsituationen sattes oppositionens ledare i fängelse, prss var muzzled och grundläggande rättigheter avbröts. Upprörande avgöranden från tolv höga domstolar i landet, Högsta domstolen ansåg att under utropandet av nödsituation enligt artikel 352 i konstitutionen var en domstol maktlös att skydda en individ från statliga åtgärder trots att sådana åtgärder strider mot lagen och resulterade i fullständigt berövande av rätten till liv och frihet.
det var efter att nödsituationen lyftes där började en insikt om vikten av beslut som Keshavananda Bharti-fallet och vikten i allmänhet av kraften i domstolsprövning. Den aktivistiska roll som Högsta domstolen skulle anta under senare år förklaras ofta som en” rättslig bot ” för att misslyckas med folket vid ett kritiskt ögonblick i historien. Post akut aktivism av domstolarna inspirerades också av en önskan att skaka av elitistiska bilden Högsta domstolen hade förvärvat under de tidigare åren. Domstolarna öppnade sina dörrar för de fattiga och röstlösa och förvärvade i tid rollen som en social revisor och blev i rättvisa Goswamis berömda ord,” den sista utväg för förvirrade och förtryckta”.
Minnerva Mills Ltd vs Union of India AIR 1980 SC 1789 slog Högsta domstolen klausulerna (4) och (5) i artikel 368 införd av 42: e ändringen, på grund av att dessa klausuler förstörde det väsentliga inslaget i grundstrukturen i konstitutionen. Begränsad ändringsmakt är en grundläggande struktur i konstitutionen, eftersom dessa klausuler tog bort alla begränsningar av ändringsmakten och därmed gav en obegränsad ändringsmakt, är det destruktivt för konstitutionens grundläggande inslag.
för att ändringen ska vara giltig är det primära att det inte ska förstöra grundstrukturen i konstitutionen. Rättsväsendet upptog en högre ställning än motsvarande organ i sin egenskap av skiljedomare om vad som utgör grundstrukturen i konstitutionen.
principen om rättslig prövning upprepades och följde av Högsta domstolen i efterföljande rättspraxis. I det efterföljande fallet av S. p Sampat Kumar mot Union of India AIR 1987 SC 386 och L. Chandra Kumar mot Union of India AIR 1997 SC 1125. Den konstitutionella giltigheten av Art 323 (A) och bestämmelserna i Förvaltningsdomstolslagen 1985 som utesluter rättstillämpningen av de höga domstolarna enligt Art 226 och 227 var i fråga. Högsta domstolen ansåg att kraften i domstolsprövning över den lagstiftningsåtgärd som de höga domstolarna har enligt artikel 226 och Högsta domstolen enligt artikel 32 i konstitutionen är ett integrerat och väsentligt inslag i konstitutionen och utgjorde en del av dess grundläggande struktur.
den grundläggande strukturen läran återigen bekräftas i fallet med I. R.Coelho vs State of Tamil Nadu AIR 2007 SC 8617, där tyhe Högsta domstolen ansåg att någon lag som placerades i 9: e schemat efter 24 April 1974 kommer att vara öppen för utmaning. Domstolen ansåg att även genom lagen sätts i den 9: e schemat genom en konstitutionell ändring dess bestämmelser wouold vara öppen för utmaning på grund av att thjey förstöra eller skada den grundläggande inslag i konstitutionen.
Högsta domstolen förespråkar på Record Association vs Union of India, Writ Petition (Civi) nr.13 av 2015, National Judicial Appointments Commission Act utmanades på grund av att NJAC voilates rättsligt oberoende genom att skapa ett system där överdomaren inte längre skulle ha företräde i rättsliga utnämningar och där rättsväsendet inte skulle ha majoritetskontroll över NJAC i ett system där det politiska inflytandet från verkställande och parlament skulle vara dominerande. Det ger också parlamentet befogenhet att ändra och ändra kriterier och förfaranden för rättsligt urval, vilket utgör ogiltigförklaring av rättsligt oberoende, uppdelning av befogenheter och rättsstatsprincipen.
Högsta domstolen konstaterade att det ifrågasatta ändringsförslaget och lagen slås ned som okonstitutionellt. redan existerande system för utnämning av domare står återupplivas. I alla fall, frågan listas för övervägande av den överlevande frågan om klagomål om att arbeta med befintligt system.
i J. P. Bansal mot staten Rajasthan AIR 2003 SC, fallet med S. C. I. har undersökt att rättsväsendets opartiskhet äventyrar gemenskapens uppmärksamhet. Även om domstolen tolkar konstitutionen har frihet. Enligt denna frihet har domstolen inte misslyckats med att tolka stadgan. Rättsstatsprincipen är den väsentliga delen av den rättsliga bedömningen, så snart domstolen tolkar stadgan och ger sin egen åsikt om ändring av stadgan. Sådan ovannämnda dom är skadlig för allmänintresset.
Indiens högsta domstol i P. U. C. L. & övriga v. U. O. I. AIR 2003, case undersökte att domstolen inte kommer att ingripa i den politiska frågan och i den politiska frågan, såvida det inte är nödvändigt för domstolsprövningen. Domstolen kan dock bara störa på den selektiva marken. Domstolen uppgav vidare att regeringen måste vara bunden av alla tillgängliga möjligheter att undvika våldet inom upprättandet av den indiska konstitutionen.
Shayara Bano vs unionen av Indien W.P.No. 118 av 2016 i detta fall Högsta domstolen i Indien ansåg att triple talaq är en ensidig makt som ges till mannen att skilja sig från sin fru och på grund av det ser det ut som arbitary därför triple talaq är okonstitutionellt att vara voilativ för grundläggande rättigheter. Rättvisa Nariman förespråkade Läran om Manifest Arbitration och ansåg att triple talaq är voilativ för Art 14 i Indiens konstitution.
i Joseph Shine vs Union of India AIR 2018 S. C. I hävdade att sec 497 i Indisk strafflag är författningsstridig. Liknande före Indiens högsta domstol i Navjot Singh Joher vs Union of India AIR 2018 SC den konstitutionella giltigheten av sec 377 utmanades på grund av att den upphäver grundläggande rättighet. Rättvisa Chandrachud observerade att”jag är inte bunden av samhällsmoral, jag är bunden av konstitutionell moral och om konstitutionen skyddar intressen för en enda medborgare i Indien är jag bunden att skydda den”. Därför avkriminaliserades sec 377 i IPC och ansågs vara författningsstridig.
Anuradha Bhasin vs Union of India 2020 SC, Union Territory of Jammu and Kashmir instruerades av Högsta domstolen att granska alla order som avbryter internettjänsterna omedelbart måste alla order som inte överensstämmer med lagen återkallas. Högsta domstolen ansåg att yttrandefriheten och yttrandefriheten och friheten att utöva något yrke eller bedriva någon handel, affärsverksamhet eller yrke över internet har konstitutionellt skydd enligt artiklarna 19.1 a och 19.1 g. Begränsningen av sådana grundläggande rättigheter bör överensstämma med mandatet enligt artikel 19.2 och artikel 19.6 i konstitutionen inklusive Proportionalitetstestet.
även om doktrinen om domstolsprövning är den grundläggande strukturen i Indiens konstitution, är den inte motiverad i politiska frågor. Det är dock motiverat i politiska frågor förutsatt att politiken är arbitär, orättvis eller voilativ av grundläggande rättigheter. I Kerela Bar Hotels Association vs State of Kerela AIR 2016 SC 163, Högsta domstolen ansåg att domstolarna måste vara avskyvärda för att våga sig in i en utvärdering av statspolitiken som måste ges en rimlig tid att panorera ut. Om en politik visar sig vara oklok, förtryckande eller tanklös, har väljarna varit snabba att göra regeringen medveten om sin dårskap.
Läran om domstolsprövning är således införandet av den rättsliga återhållsamheten i regeringens lagstiftande, verkställande och rättsliga åtgärder. Det har antagit permanent status genom rättsliga beslut som fastställts från 1973 till nu. Således är domstolsprövning den grundläggande strukturen i Indiens konstitution och varje försök att förstöra eller skada den grundläggande strukturen är författningsstridig.