Sekretess & Cookies
denna webbplats använder cookies. Genom att fortsätta godkänner du deras användning. Läs mer, inklusive hur du kontrollerar cookies.
Piaget ser kognitiv utveckling som en ordnad fyrastegsprocess som kan ske i olika takt men är konstant i följd. Informationsbehandlingsteori ser kognitiv utveckling som en pågående process där individer ökar: kortvarig minneskapacitet, långsiktig kunskap och användning av strategier under hela sitt liv (Pressley & McCormick, 2007, s. 93). Enligt min åsikt är båda teorierna överens om att barn kommer att vara begränsade i sina tänkande förmågor under hela sin kognitiva utveckling, men barn kan få mekanismer som utökar sitt sätt att tänka. Piagets scenteori antyder att de kognitiva begränsningarna är baserade på vilket utvecklingsstadium barnet befinner sig i; informationsbehandlingsteorin antyder att begränsningar beror på ett barns funktionella korttidsminneskapacitet som är kopplad till ålder.
ett exempel på en likhet mellan Piagets scenteori och informationsbehandlingsteori har att göra med kognitiva begränsningar och ålder. Under grundskolans år går barn enligt Piaget igenom det konkreta operativa skedet. I detta skede är barn begränsade i sin förmåga att bara tänka på två attribut samtidigt (Pressley & McCormick, 2007, s. 66). Ett barn i det konkreta operativa skedet skulle kunna seriera objekt, vilket innebär att barnet skulle kunna beställa objekt på en dimension, från Kortaste till högsta eller lättaste till tyngsta (Pressley & McCormick, 2007, s. 64), men om en annan dimension läggs till skulle barnet inte kunna slutföra uppgiften. På samma sätt antyder informationsbehandlingsteorin att ett barn är begränsat av korttidsminneskapaciteten i olika åldrar. Hjärnan ökar i storlek med åldern (Pressley & McCormick, 2007, s. 94), enligt informationsbehandlingsteori är korttidsminneskapaciteten för en tvååring ungefär två artiklar, en femåring cirka fyra artiklar och en sjuåring cirka fem artiklar. Baserat på det förklarar Pressley och McCormick (2007) dessa utvecklingsförändringar i kortsiktig kapacitet liknar den för de scenliknande skiftningarna av kognitiv utveckling som föreslagits av Piaget (s. 95).
exemplet ovan antyder att barn endast kan behålla en viss mängd information vid varje given tidpunkt. Ett exempel på en aktivitet som skulle fungera bra för studenter som befinner sig i det konkreta operativa skedet skulle vara en klassificeringsaktivitet. Eleverna skulle samla en mängd olika blad och kategorisera eller klassificera dem enligt sina egna kriterier (baserat på färg, storlek, form, typ av träd, smak eller känsla).
fraktionerna kalkylblad är ett exempel på informationsbehandling som behandlar deklarativ kunskap (Vad är en bråkdel). Dessutom beskriver Pressley & McCormick (2007) matematiska problemscheman, där matematiska problem presenteras i typiska strukturer (S. 117). Vidare indikerar Pressley & McCormick (2007) att studenter som har utvecklat matematiska problemscheman kan klassificera problem i typer och kan lösa problem (S. 117) med bättre noggrannhet. I det här exemplet har studenten utvecklat de scheman som krävs för att korrekt identifiera fraktionerna.
att känna till både informationsbehandling och Piagets scenteorier är viktigt i utbildningen, särskilt när det gäller att utveckla lektionsplaner som är lämpliga och specifika för den åldersnivå som lärs ut. En lärare bör vara medveten om elevens begränsningar och anpassa lektionerna i enlighet med detta för att säkerställa att eleverna lär sig och behåller kunskap.
Pressley, M. & McCormick, C. B. (2007). Barn – och ungdomsutveckling för lärare. New York: NY: Guildford Press