Nomenklatur för aromatiska föreningar
de enklaste aromatiska föreningarna är bensenringar med en substituent som ersätter en av väteatomerna. Om denna substituent är en alkylgrupp, heter den först, följt i ett ord med”bensen”. Molekylen som visas nedan kallas därför etylbensen.
substituenter kan vara andra grupper än alkylgrupper. Om en kloratom ersattes med ett väte blir namnet klorbensen. En\ (\ce{-NH_2}\) grupp kallas en aminogrupp, så motsvarande molekyl kallas aminobensen, ofta kallad anilin. En\ (\ce{-NO_2}\) grupp kallas en nitrogrupp och så är det tredje exemplet nedan nitrobensen.
om mer än en substituent är närvarande kan deras placering i förhållande till varandra anges genom att numrera positionerna på bensenringen.
numret på kolplatsen föregår sedan namnet på substituenten i det övergripande namnet, med siffrorna åtskilda av ett komma. Som med grenade alkaner kräver systemet att siffrorna är lägsta möjliga och att prefix används för mer än en av samma substituent. Om det finns olika substituenter ges den första i alfabetisk ordning det lägre numret och listas först. Strukturerna nedan kallas 1,2-dimetylbensen och 1-etyl-4-metylbensen.
ett alternativt system för namngivning av DI-substituerade bensenringar använder tre olika prefix: Orto, meta och para. Om två grupper är i ortho-positionen är de på intilliggande kolatomer. Metapositioneringen avser att vara i ett 1,3-arrangemang. Para positionering avser att vara i en 1,4 arrangemang. Nedan visas de tre möjligheterna för dimetylbensen, även kallad xylen.
slutligen kan en bensenring som saknar en väteatom \(\left (\ce{-C_6H_5}\ right)\) själv betraktas som substituenten på en längre kedja av kolatomer. Den gruppen kallas en fenylgrupp och så kallas molekylen nedan 2-fenylbutan.
