när det gäller PM och O3 kommer bevisen på NO2 och hälsa från olika informationskällor, inklusive observationsepidemiologi, kontrollerad mänsklig exponering för föroreningar och djurtoxikologi. Observationsdata härrör från studier utomhus där NO2 är en del av den komplexa blandningen av olika föroreningar som finns i luften och från studier av NO2-exponering inomhus där dess källor inkluderar oventilerade förbränningsapparater. Tolkning av bevis på NO2-exponeringar utomhus kompliceras av det faktum att kväveoxiderna som ger NO2 i de flesta städer i första hand släpps ut av motorfordon, vilket gör det till en stark indikator på fordonsutsläpp (inklusive andra omätbara föroreningar som släpps ut från dessa källor). NO2 (och andra kväveoxider) är också en föregångare för ett antal skadliga sekundära luftföroreningar, inklusive salpetersyra, nitratdelen av sekundära oorganiska aerosoler och fotooxidanter (inklusive Ozon). Situationen kompliceras också av det faktum att fotokemiska reaktioner tar lite tid (beroende på atmosfärens sammansättning och meteorologiska parametrar) och luft kan resa lite avstånd innan sekundära föroreningar genereras. Dessa relationer visas schematiskt i Figur 1.
hälsorisker från kväveoxider kan eventuellt bero på NO2 själv eller dess reaktionsprodukter inklusive O3 och sekundära partiklar. Epidemiologiska studier av NO2-exponering från uteluft är begränsade för att kunna separera dessa effekter. Dessutom följer No2-koncentrationerna noggrant fordonsutsläppen i många situationer så att NO2-nivåerna i allmänhet är en rimlig markör för exponering för trafikrelaterade utsläpp.
med tanke på dessa komplexa förhållanden behöver fynd av multivariata modeller som inkluderar NO2 och andra föroreningar noggrann tolkning. Medan flera förorenande modeller rutinmässigt har tillämpats på olika former av observationsdata, kan de felaktigt specificera underliggande relationer. Även modeller som endast innehåller NO2 och PM, NO2 och O3 eller NO2, PM och O3 återspeglar inte sambandet mellan dessa föroreningar. Statistiska modeller som överväger interaktioner måste baseras på en stark a priori-hypotes om arten av dessa interaktioner för att möjliggöra deras tolkning. Med dessa begränsningar i åtanke rekommenderade arbetsgruppen att använda regressionskoefficienter för NO2 från regressionsmodeller för kvantitativ riskbedömning.
bevis på hälsoeffekterna av NO2 i sig kommer således till stor del från toxikologiska studier och från observationsstudier på No2-exponering inomhus. Studierna av utomhus NO2 kan vara mest användbara under följande omständigheter:
- bevis för NO2-effekter bedömda vid fasta exponeringsnivåer för andra föroreningar
- bevis för modifiering av effekten av PM med NO2, vilket eventuellt indikerar en potentiell konsekvens av HNO3-ånga och/eller PM-nitrat.