Lee Enderlin
den konfedererade generalen ville inte slåss — han ville be. Det var trots allt sabbaten, och om den gode Herren fann det nödvändigt att vila en dag efter skapelsen, var det minsta mänskligheten kunde göra att avstå från att döda varandra på Herrens dag. Om emellertid en samarbetsvillig facklig befälhavare kom i vägen på söndagen, måste det trots allt vara Guds vilja.
det var generalmajor Thomas Jonathan ’Stonewall’ Jacksons tankar på eftermiddagen den 23 mars 1862, när han undersökte marken runt Kernstown, Va. Den religiösa men pragmatiska Jackson visste att en strid var på väg, och trots hans preferenser utplacerade han sina trupper i enlighet därmed utanför den lilla Shenandoah Valley-staden.
på väg att komma igång var en konstig liten kamp, en som mycket väl kan ha förlängt kriget till sin ultimata fyraåriga livslängd och lagt till hundratusentals namn till de dödas melankoliska roll.
förberedelserna för slaget vid Kernstown började föregående dag. Jacksons kavalleri befälhavare, lysande om odisciplinerade överste Turner Ashby, hade lett sin lilla grupp på en spaning razzia i det strategiska Winchester område, cirka tre och en halv miles norr om Kernstown. Winchester, Va., var viktigt på grund av dess läge i spetsen för Shenandoah Valley.
förutom att vara en värdefull sydlig brödkorg var Shenandoah också en viktig landväg för rebellstyrkor att överflanka Washington i norr eller för Unionsstyrkor att köra djupt in i konfederationen i söder. Båda sidor insåg snabbt dess betydelse. Faktum är att Winchester, som den norra porten till dalen och navet på nio stora vagnvägar och Winchester och Potomac Railroad, var så viktigt att det bytte händer 72 gånger under kriget.
för att hålla dalen ur fackliga händer beställdes Jackson där i November 1861. Under hans befäl vid hans första Dalhögkvarter i Winchester var 2000 mestadels oerfarna trupper. Hans gunners var så gröna att de inte ens visste hur de skulle ladda sina enda två kanoner. I slutet av året hade han dock 10 000 män av varierande grad av kvalitet, inklusive hans gamla kommando vid Bull Run, 1st Virginia (Stonewall) Brigade.
i mars 1862 hade hans ’army’ minskat igen till mindre än 5000 man på grund av en bittert kall vinterkampanj i norra Virginia längs den västra kanten av Shenandoah Valley. Även om Jackson hade lidit få stridsförluster under kampanjen, hade de flesta av hans män lämnats kvar för att garnisonera flera städer som återfångats från Federalerna.
unionens befälhavare var inte heller lediga under denna tid, men deras uppmärksamhet fokuserades längre österut, på Maryland-sidan av Potomac River. Därifrån kunde fackliga styrkor antingen försvara Washington, eller om de konfedererade förblev tysta, starta en egen invasion i dalen. Under vintern samlades tre divisioner tyst längs Potomac. Med sin supportpersonal numrerade de 38 000. I slutet av februari 1862 hade generalmajor Nathaniel Banks korsat några av dem till Virginia vid Harper ’ s Ferry.
Jackson hade varit tillbaka i Winchester i ungefär en månad nu; efter att ha hört talas om Banks drag insåg han att hans styrka på 4 200 man inte var någon match för Federalerna. De drog sig ur Winchester den 11 mars. Det var inget för tidigt. Banker, även om de saktades av problemet med att få sin tunga utrustning över Potomac, anlände till Winchester den 12 mars.
med de konfedererade i reträtt kände Banks sig bekväma med att skicka några av hans befäl för att hjälpa Generalmajor George B. McClellan i sin kommande Halvöskampanj. Den 14 mars började Briggeneral John Sedgwicks division marschera österut. Sedan den 17 mars skickade Banks Briggeneral James Shields division efter Jackson, som hade dragit sig tillbaka 18 mil till Strasburg.
Shields, som hans befälhavare, var en politisk utnämnd till militärkontor. Till skillnad från banker var Shields också en aggressiv soldat. År 1842 hade han utmanat en out-of-office politiker till en duell över en påstådd förtal. Lyckligtvis ägde duellen aldrig rum-politikerens namn Var Abraham Lincoln. När kriget bröt ut hade männen avgjort sina skillnader och blivit vänner. Dessutom hade Shields viss praktisk militär erfarenhet, som tjänstgjorde som brigadkommandant under Mexikanska kriget.
Shields slösade ingen tid på att marschera sina män till Strasburg, sedan ytterligare fem mil sydväst till Woodstock nästa dag. Jackson var dock inte i grannskapet.
Stonewall hade tagit sitt befäl till Mount Jackson, cirka 37 mil sydväst om Woodstock. Mellan Jackson och Shields var Ashbys kavallerister, som fungerade som en mycket effektiv skärm för den lilla huvudstyrkan. Några av Shields egna kavallerister nådde faktiskt Mount Jackson-området, men hindrades av Ashbys män från att lära sig något om Jacksons utplacering.
under 19 och 20 mars tog Shields hela sin division tillbaka till Winchester. Där levererades den första av ett antal felaktiga underrättelserapporter som så småningom ledde till slaget vid Kernstown. I den bekräftade Shields till Banks att endast en liten konfedererad kavallerikontingent var kvar i Shenandoah Valley.
banker kunde inte ha varit lyckligare. Hans uppdrag hade visat sig mycket lättare än väntat. Han beordrade en andra division, under Brig. Gen. Alpheus Williams, att lämna McClellans befäl nästa dag. Bankerna återvände själv till Washington den 22. Detta lämnade bara Shields 7000-man division i dalen. Dessutom hade han 750 kavalleri och 900 artillerier med 24 vapen. Offhand, det verkade vara gott.
med unionen tryggt dra ut ur dalen, har knappt höjt en svett, scenen tillhörde nu Ashby. Han och hans soldater hade gjort ett fantastiskt jobb screening Jackson från Union ryttare och hade följt Shields tillbaka ner i dalen till Winchester. På kvällen den 21: E skickade Ashby till Stonewall att ett stort antal fiendesoldater åkte österut. Jackson, så upprörd som Banks var upprymd, hade hans omtalade ’fot kavalleri’ marschera tillbaka nordost av dawn. Förutom att försvara dalen hade hans order varit att binda överflödiga fackliga trupper som kunde användas för att hota Richmond. Än så länge, det verkade han hade misslyckats. Det gjorde honom galen.
förutom Jacksons rörelse var det mesta av den 22: e tyst. Sent på dagen, i alla fall, Ashby blev antsy. Runt 4 p. m., flyttade han upp sitt artilleri (Chew ’ s Battery, Virginia Horse) och började beskjuta Union skirmishers som publicerades i södra utkanten av Winchester.
först lyckades Ashby och tvingade unionens trupper tillbaka mot staden. Shields reagerade emellertid omedelbart och tog upp förstärkningar och ledde dem själv. Skirmishing var tung, men så småningom tvingades Ashby tillbaka. Skottet dog ut runt solnedgången, med unionens trupper som stannade ungefär halvvägs mellan Winchester och Kernstown.
Shields var dock ur striden. Han hade lidit en bruten arm från ett skalfragment. När han lämnade striden beordrade Shields överste Nathan Kimball, befälhavare för första brigaden, att ta befäl över divisionen. Kimball, också en veteran från mexikanska kriget, blev därmed den tredje befälhavaren som ledde divisionen på bara tre veckor. (Den ursprungliga befälhavaren, Briggeneral Frederick Lander, hade dött av sjukdom den 2 mars.) Shields själv hade tagit kommandot bara två veckor tidigare.
över natten skickade Shields Kimball-order för att rensa Ashbys observationsstyrka från området. Den sårade befälhavaren skickade också en brigad norrut för att förvirra fienden, men höll den inom marschavstånd Från Winchester.
under tiden levererade Ashby en annan rapport till Jackson. Baserat på hans observationer och viss intelligens från felinformerade konfedererade sympatisörer berättade kavalleriofficeren för Stonewall att unionens styrkor före dem endast numrerade 3000 man i fyra regementen, en liten kavallerikontingent och ett batteri artilleri. Och även dessa var planerade att återvända till Harpers färja den 23: e. Shields knep hade fungerat alltför bra.
den 23: e återupptogs striderna tidigt. Kimballs första brigad fortsatte att driva tillbaka Ashbys kavalleri, även om det hade förstärkts med fyra kompanier av tidigt ankommande infanteri. Vid denna tidpunkt inträffade dagens viktigaste händelse. Trycket på Ashby var enormt, och han fortsatte att dra sig tillbaka — hela vägen till andra sidan Kernstown. På så sätt övergav han den enskilt viktigaste terrängen i området, en liten kulle som heter Pritchard ’ s Hill strax norr om byn, som råkade vara den enda höga marken i området och också var centralt belägen.
Kimball insåg kullens betydelse och stationerade hela sin brigad plus två artilleribatterier i en stark defensiv position. Härifrån hade han full kontroll över slagfältet nedan.
Kimball, förmodligen i ett försök att måla sig själv som en energisk, djärv ledare, satte senare färdigställandetiden för dessa rörelser så tidigt som 8 A. M. Andra källor ställer in åtgärden mellan klockan 11 och klockan 1 i vilket fall som helst, det som inte kan ifrågasättas är att Kimball tillbringade flera timmar i väntan på utveckling och ignorerade order som strömmar från Shields tillbaka i Winchester. I detta var han korrekt — Shields information om pågående händelser var oundvikligen föråldrad när Shields order i sin tur nådde Kimball.
under tiden slutförde Kimball sina förberedelser, flyttade en brigad och lite artilleri till sin vänstra flank, även med den södra kanten av Pritchard ’ s Hill, och höll en brigad som reserv utom synhåll bakom kullen. Hans högra flank lämnades öppen. Kimball sedan ’ fast besluten att stanna kvar på defensiven.’
om midafternoon anlände Jackson till Kernstown. Efter konferensen med Ashby var han nöjd med att majoriteten av den lilla fackliga styrkan var förankrad på Pritchards Hill, direkt framför honom. Tyvärr bröt han en av sina egna regler och misslyckades med att återskapa situationen för sig själv och valde att acceptera Ashbys rapport till nominellt värde. (Ironiskt nog var det en av dessa personliga rekognoseringsuppdrag som senare skulle kosta Jackson sitt liv i händerna på sina egna trupper i Chancellorsville, Va.)
till höger, Jackson visste, var en annan kontingent av fiendens trupper. Även om det verkade uppenbart för honom att denna kraft inte kunde vara så stor, förbjöd terrängen. Unionens soldater utplacerades längs Hogg Run, som sprang öst till väst. Dessutom skulle konfedererade trupper behöva korsa stora områden med öppet territorium innan de når körningen och utsätta dem för eld från Pritchard ’ s Hill.
ett angrepp uppför backen direkt framför honom var lockande eftersom den viktiga Valley Turnpike sprang längs den östra foten. Men Jackson insåg snabbt att en sådan attack av hans hundtrötta män skulle vara meningslös.
ändå höll vänsterflanken mycket löfte. Den var fri från fiendens trupper och dess befallande funktion, Sandy Ridge, täcktes av tät skog som skulle ge skydd från vapnen på kullen, även om de konfedererade skulle behöva korsa några vetefält för att nå skogen. Dessutom bröt Hogg Run i två gafflar mellan Kernstown och Pritchard ’ s Hill, varav ingen var mycket mer än en ström. Northern fork ormade tillbaka mot kullen där Jackson inte ville gå ändå, medan southern fork var både kort och Grunt. Trupperna som inte kunde marschera runt det kunde lätt ford det. Skogen i väster skulle då vara där Jackson skulle försöka överträffa Yankees.
han gav order att distribuera. Några av Ashbys män skickades för att skirmish längs Hogg Run och hålla den flanken medan resten av kavalleriet och hans tre brigader rullade åt vänster och marscherade mot skogen. Nästan från det första började dock saker att riva upp.
Jacksons ledande brigad, under Briggeneral Samuel Fulkerson, marscherade Smart under den täckande elden av Rebel cannon i närheten av Kernstown. Returbranden var dock dödlig-och mycket mer hjärtlig än väntat. Sydländarna sprang för åsens säkerhet.
Jackson, tuktad, reagerade med något nära panik. Han beordrade ett regemente av Stonewall Brigade att gå vidare för att stödja Fulkerson. Brigadens befälhavare, Briggeneral Richard B. Garnett, senare för att bli en nyckelfigur i striden, skyndade sig för att få den 33: e Virginia igång. Medan han var borta kom ett andra kommando från Jackson och beordrade honom att flytta upp hela brigaden. Tyvärr, Garnett var inte runt för att ta emot den.
Jackson såg bara en fjärdedel av Garnetts män röra sig och blev rasande. Han tog personligen kommandot över de stationära enheterna och beordrade dem framåt. Garnett fick nu nyheter om Jacksons andra uppsättning order och, helt förvirrad, stoppade den 33: e Virginia på plats medan han gick för att få förtydligande. Under tiden, två av de tre regementen Jackson befallde vandrade iväg, deras officerare osäker på om de skulle följa Garnett eller Jacksons order.
Kimball åtnjöt under tiden en örnperspektiv av den konfedererade förvirringen. Även om han verkligen måste ha haft skådespelet, särskilt eftersom en del av det inträffade inom räckhåll för hans vapen, han var också Slug nog att inse att hans högra flank hotades. Han beordrade sin dolda reservbrigad att motverka fiendens rörelser.
så småningom fick Jackson sitt kommando något rakt ut. Fulkersons två små regementen (endast 400 man) hade ploddat på och befann sig komma ut ur skogen. Halvvägs över en clearing sprang en stenmur en halv mil lång. Samtidigt kom Kimballs reservbrigad fram från andra sidan röjningen. De konfedererade vann loppet om väggen.
situationen stabiliserades. Unionen försökte två angrepp på väggen, men båda avvisades. Garnett tog upp det mesta av Stonewall-brigaden och tog ställning längs väggen till Fulkersons höger. Kimball flyttade sitt eget infanteri från Pritchard ’ s Hill och attackerade Garnett. Striderna blev nu rasande när stenmuren bytte händer två gånger under de kommande två timmarna. Under tiden hade Jackson blivit smärtsamt medveten om fällan. En underordnad hade hittat en hög röjning från vilken han kunde se Kimballs män komma från Pritchards kulle. Hans rapport var mycket mer exakt än Ashbys — han såg 9 000 till 10 000 Federaler i området. ’Säg inte mer av det,’ svarade Jackson. ’Vi är i för det.’
dödläget vid stenmuren fortsatte fram till omkring 6 e. m. Unionens trupper kom in våg efter våg medan de konfedererade resolut motattackerade och försvarade sedan sin mark, tills slutligen Stonewall Brigade fick slut på ammunition. Dessutom började unionens kavalleri demonstrera runt den södra vänstra flanken. Krisen nåddes.
Garnett sa senare att om han bara hade kunnat överlägga med Jackson, skulle Stonewall ha instämt i sitt efterföljande beslut att dra sig tillbaka. Jackson var dock bakom och tog upp ett reservregement i ett försök att bryta dödläget. Garnett höll av så länge han trodde var möjligt, men kände sig tvungen att så småningom låta reträtten. Tyvärr blev reträtten snart en rutt.
plötsligt befann sig Jackson simma i ett trasigt hav av rädda soldater som nu gick i motsatt riktning. När han gick vidare hittade han Garnett, men mellan de två kunde de inte samla trupperna. Jacksons föråldrade uppmaning att ’ ge dem bajonetten!’höll ingen gunga med soldater som var slut på kulor. I kort ordning tvingades också Fulkersons män att gå i pension; deras högra flank exponerades. De sprang också i panik.
lyckligtvis var de två brigaderna som hade drabbats av fackliga strider för oorganiserade för effektiv strävan. Jackson, någonsin en optimist, hoppades att 5: e Virginia Regiment fortfarande kan vinna dagen, men Garnett fattade beslutet som senare ledde till hans krigsrätt. Istället för att beställa den 5: e Virginia framåt för att attackera som Jackson önskade, fick Garnett det att distribuera i en defensiv position för att täcka reträtten. Det var glädjande effektivt i denna roll och fick tillräckligt med tid för att Jackson skulle kunna flytta sin sista brigad till området till stöd. Den natten slog Jackson sitt läger fyra och en halv mil tillbaka ner i Valley Turnpike i Newtown.
Shields började den natten och fortsatte till slutet av sitt liv och skröt om att han var den enda fackliga generalen som besegrade Jackson i en öppen strid. Medan tekniskt korrekt tillhörde äran, om inte rangen, mer exakt Kimball. På dagen återupptog Shields kommandot efter att ha återhämtat sig från sina skador den 30 April befordrades Kimball till brigadgeneral för sin seger över Jackson.
den olyckliga Garnett hade dock ådragit sig Jacksons vrede. Även om han allmänt betraktades som Jacksons bästa general, arresterades Garnett omedelbart efter striden om hans obehöriga reträtt. Affären kom faktiskt så långt som en krigsrätt i augusti, men efter att bara två officerare vittnade (en av dem Jackson) ingrep kriget och inget mer kom av det. Garnett förblev en beundrare av Jackson och var till och med en heders pallbärare vid stonewalls begravning, trots hans väl publicerade svårigheter med honom. Kernstown var inte den första inkörningen mellan de två, bara den allvarligaste. Det är rättvist att säga att Garnetts beundran av Jackson åtminstone inte var ömsesidig. Garnett återvände till kommandot, men dödades i Gettysburg ett år senare medan han ledde en brigad i den berömda Picketts anklagelse.
Slaget vid Kernstown var, allting, en mindre. Enligt Jackson hade han 3 087 infanteri och 27 kanoner under sig. Ashbys kavalleri numrerade bara 290, vilket Jackson generöst tillskrev ’tung kavalleriplikt och omfattningen av landet som skulle skyddas’ i sin officiella rapport. Men en månad senare befriade Jackson Ashby från kommandot för sin brist på disciplin.
bland anklagelserna var att Ashby tillät den andra hälften av sina trupper att vandra runt Kernstown-området på egen hand eftersom Ashby inte trodde att de skulle behövas förrän nästa dag. Ashby fick sitt kommando tillbaka tre dagar senare efter en kraftig protest. De totala konfedererade förlusterna under de två dagarna var bara 80 döda, 375 sårade och 263 fångade eller saknade.
på andra sidan rapporterade Shields sina förluster vid 118 dödade, 450 sårade, 22 fångade eller saknade.
men trots dessa små siffror var Kernstown ett av de mest avgörande engagemangen i kriget. De konfedererade, men väl besegrade, fick slutligen mest. Som historiker Bruce Catton observerade: ’segern betydde ingenting alls, medan det faktum att striden hade utkämpats betydde mycket. Faktum är att konsekvenserna av denna udda lilla affär nådde hela vägen till President Lincoln.
ingen av unionens generaler med intresse för Shenandoah Valley-Shields, Banks eller McClellan — kunde tro att Jackson skulle attackera medan han var så outnumbered. De insåg aldrig att Jackson trodde att han överträffade dem. I deras ögon måste Jackson vara ett mycket större hot än vad han faktiskt var.
Banks beordrades att omedelbart återvända till Shenandoah med Williams 9000-man-division.
men det var inte tillräckligt. Lincoln, som led av en nästan patologisk rädsla för en konfedererad attack mot huvudstaden, drog tillbaka en 40 000 manskår från McClellans befäl. Dessa trupper skulle skydda Washington från Fredericksburg-området.
under tiden skulle McClellans Peninsular-kampanj bara behöva göra utan dem. Dessutom tog Lincoln ytterligare 10 000 man division och skickade den för att gå med i 5 000 andra fackliga trupper som vaktade mot Jackson i west Virginia (ännu inte en Federal stat vid denna tidpunkt).
åtminstone hade Jacksons 3 600 man bundit upp nästan 65 000 Unionstrupper vid en tidpunkt då en ’avgörande kampanj’ för att avsluta kriget snabbt genomfördes. Senare förstärkte 10 000 män från Fredericksburg McClellan, men så stor var Lincolns rädsla att han aldrig tillät de återstående 30 000 männen att marschera söderut och stödja McClellan med en attack på Richmonds norra sida.
trots denna tunga inblandning kom McClellan inom sex mil från den konfedererade huvudstaden och kom mycket nära att besegra Huvudkonfederatet den Juni. Med de extra trupperna kan kriget mycket väl ha slutat 1862. Faktum är att den ultimata anledningen till att McClellan avvisades var att Robert E. Lee kände sig säker på att lämna sin norra flank utsatt, så att han kunde marschera hela sin army east för att möta hotet. Således, Stonewall Jacksons Valley-kampanj, varav Kernstown var den första stora kampen, hade vunnit för Konfederationen ytterligare tre år av osäker existens och blodsläckning.
som alla leder tillbaka till Kernstown och en av de stora orsakerna till spekulationer i inbördeskriget. Tidigt på morgonen den 23: e flyttade Kimball en brigad under överste Jeremiah Sullivan för att hålla flanken längs Hogg Run. Där satt de hela dagen medan striden rasade långt västerut. Deras enda bidrag var att förhindra konfedererad rörelse mot Pritchards kulle efter att Kimball flyttade sin egen brigad från kullen till stöd för reservbrigaden som kämpade längs stenmuren. Utöver det gjorde Sullivans 2000 män lite mer än skirmish med cirka 150 av Ashbys män.
hade Kimball varit riktigt aggressiv, hade det varit en lätt sak att skicka dessa män över körningen mot Valley Turnpike söder om Kernstown, vilket avbröt Jacksons reträtt. Tidigare i striden hade Jackson lämnat 1100 män för att skydda sig mot exakt denna situation. Men sent på eftermiddagen hade dessa män flyttat till vänster för att täcka sina retirerande kamrater. Vägen till Turnpike förblev praktiskt taget obevakad.
det verkar som om åtminstone en mer exakt bedömning av Jacksons styrka kunde ha erhållits. I bästa fall förlorades en gång i livet möjlighet att förstöra Jacksons army — kanske faktiskt en möjlighet att ta Jackson själv ur kriget. Och vem kan säga hur mycket mer framgångsrik McClellan kunde ha varit på halvön med alla de extra trupperna som Stonewall höll fast vid? I brist på en spik förlorades kungariket.