den som har tagit sig tid att göra det genom hela mitt inlägg på performance under pressure vet att jag har spenderat mycket tid på att läsa och tänka på stress och hur det påverkar oss i akutmedicin. Jag läste hundratals artiklar och böcker när jag förberedde min föreläsning och inlägg om ämnet, varför jag blev särskilt förvånad när jag blev ombedd att kommentera litteraturen som diskuterade könsskillnader i stressresponsen. Trots all min läsning hade jag inte stött på ett enda papper om ämnet.
vi har alla hört talas om ”fight or flight” – svaret. Det är tänkt att vara det naturliga mänskliga svaret på stress – en beskrivning av sluteffekterna av en ökning i våra sympatiska nervsystem. I mitt ursprungliga inlägg tar jag ”fight or flight” som en given (även om jag alltid har hävdat att det är alltför förenklat och lämnar ut ett av de vanligaste svaren på stress: frysning). Det visar sig emellertid att i huvudsak all forskning som stöder den klassiska beskrivningen av ”kamp eller flykt” gjordes hos män (och främst hos hanrotter), en brist som erkändes för nästan två decennier sedan. (Taylor 2000) (Jag kommer att lämna en annan gång den större frågan om hur lätt det är att förbise forskning som fokuserar på könsfrågor eller kvinnor specifikt.)
det visar sig att om du faktiskt inkluderar kvinnor i studier av stress ser du olika beteendemönster (med tanke på den massiva försiktigheten att de flesta stressstudier fortfarande använder relativt förenklade modeller i stället för mer komplext, verkligt mänskligt beteende). Istället för att springa eller slåss, kvinnor är mer benägna att använda strategier som inkluderar att gömma sig, ta hand om andra, och bilda sociala grupper för stöd. I motsats till” fight or flight ”har det kvinnliga svaret på stress beskrivits som”tend and befriend”. (Taylor 2000)
kärnneuroendokrina svar på stress verkar vara lika oavsett kön: hypotalamus hypofys adrenal (HPA) axel aktiveras, vilket resulterar i frisättning av katekolaminer, kortisol, vasopressin och oxytocin. Traditionella beskrivningar av HPA-axeln har dock underskattat betydelsen av oxytocin, liksom de modulerande effekterna av östrogen och testosteron. I experimentella miljöer resulterar injicering av stressade djur med oxytocin i avslappning, minskad sympatisk aktivitet och minskad rädsla. (UVN UBS-Moberg 1997) med andra ord verkar oxytocin producera motsatsen till ett ”fight or flight” – svar. Kvinnor släpper ut mer oxytocin än män när de stressas, och östrogen uppreglerar oxytocins aktivitet, medan testosteron hämmar dess effekter. (Taylor 2000; Jezov 2996)
ett antal evolutionära förklaringar har föreslagits för skillnaderna i könsbaserade stressresponser. (Jag tycker alltid att dessa evolutionära argument är fascinerande, men jag är generellt skeptisk till deras giltighet.) Tanken är att om du har ett litet barn med dig är striderna ett dåligt alternativ på grund av risken att förlora, och att springa bort är ineffektivt när du bär avkomma. Därför kan det ideala evolutionära svaret på stress ha varit att vara lugn, gruppera ihop och ta hand om spädbarn, vilket lugnar och lugnar spädbarnen och ökar sin förmåga att gömma sig. (Taylor 2000)
de evolutionära biologiska argumenten är intressanta, men förmodligen lite ytliga. Människor, vare sig man eller kvinna, är inte särskilt väl anpassade för att antingen springa eller slåss när man tänker på de fiender vi skulle ha stött på. Min (mycket kortfattade) förståelse är att det var Verktyg, intelligens och lagarbete som gav människor en evolutionär fördel. Människor är inte ensamma djur. Befriending, i det sammanhanget, verkar som en universell kvalitet. Slåss, flyg, tenderar och bli vän är förmodligen alla en del av det komplexa mänskliga stressresponsen.
detta kommer till själva kärnan i varje diskussion om skillnader baserade på kön eller kön: det är komplicerat. (För en bra primer på kön, kön och deras påverkan på biologi och beteende, se det här inlägget på seX and whY blog av Dr.Jeannette Wolfe.) Det finns ingen tydlig skiljelinje baserad på antingen kön eller kön. Beteenden är inte binära; det är mer komplicerat än så. Biologi utgör en grund för vårt beteende, och det finns tydligt könsbaserade biologiska skillnader, men att biologin är komplex och inte rent uppdelad baserat på kromosomer. Den centrala biologiska tendensen påverkas sedan av och interagerar med sociala, kulturella, kognitiva och emotionella faktorer än att göra någon diskussion om mänskligt beteende överväldigande komplex, men också otroligt intressant.
litteraturen som utforskar könsbaserade beteendeskillnader är omfattande, och jag har bara repat ytan. Men tack vare några utmärkta förslag från Dr.Jeannette Wolfe har jag nu läst ett antal fascinerande studier som illustrerar könsbaserade skillnader i stressresponser. Det finns biokemiska skillnader mellan män och kvinnor, och stressresponser kan förändras genom att administrera exogena hormoner. (Taylor 2000; Cueva 2015; UVN 2997; Jezov 1996) Det finns fMRI-studier som illustrerar män och kvinnor aktiverar olika delar av hjärnan när de utsätts för samma stressiga stimuli. (Seo 2017; Lighthall 2012) Det finns beteendestudier som indikerar att män och kvinnor beter sig annorlunda under stress, med olika strategier, med olika risktoleranser och med olika hastigheter. (Lighthall 2012) män och kvinnor kan också använda olika hanteringsstrategier efter stressiga upplevelser. (Repetti 1989; Sherman 2016)
potentiella skillnader i könsbaserade stressresponser förtjänar vår uppmärksamhet inom akutmedicin. Jag är dock tveksam till att begränsa diskussionen till kön eller könsbaserade skillnader. Det finns många brister i alla studier här, och den underliggande komplexiteten i mänskligt beteende kommer sannolikt att överväldiga alla enkla, dikotoma skillnader som kan finnas mellan könen. När jag läste dessa studier kände jag igen mina egna stressresponser i både beskrivningarna av stereotypa ”manliga” och ”kvinnliga” svar. Det finns tillfällen att stress kan utlösa en kamp eller flykt Typ svar i mig, men det finns också tillfällen då kamratskap och ”befriending” är min valda coping mekanism.
min Stora ta bort från denna litteratur är erkännandet att olika människor kommer att reagera på stress på olika sätt.
jag tycker att det är viktigt att känna igen de olika möjliga stressresponserna när man arbetar i akutmedicin. När jag har föreläst om detta ämne verkar olika prestationsverktyg resonera med olika medlemmar i publiken. Tekniker som är utformade för att stoppa negativt självprat kan vara mer tillämpliga på personer som tenderar att idissla under stress. Andningstekniker kan vara viktigare för personer med ett starkt fysiologiskt svar på stress. Kognitiva stopppunkter kan vara viktigast för människor som ständigt rusar när de är stressade.
även om vissa beteenden, och därför vissa prestationstekniker, i stort sett kan vara mer tillämpliga på män eller kvinnor, tycker jag att det är viktigast att känna igen dina egna personliga tendenser under stress. Jag brukade tänka på prestationstekniker som universella ingrepp, men efter att ha läst denna litteratur tror jag att de kan anpassas. Innan jag införlivar nya stresshanteringsverktyg i praktiken tycker jag att det är viktigt att varje individ överväger sina egna stressresponser. Utför en självdiagnos eller rekrytera någon att observera dig under stress. Sedan, när du har en känsla av dina normala reaktioner på stress, kan du välja de tekniker som är mest sannolikt att hjälpa dig att utföra.
det är också viktigt att vi förstår de olika normala stressresponserna när vi överväger våra kollegors och studenters prestationer. Vissa människor rusar till handling inför stress. Snabba insatser kan vara lovvärda, men om alternativ inte beaktas kan det också leda till fler fel. Andra människor, när de står inför en stressig situation, spenderar mer tid på att överväga alternativ innan de förbinder sig till en handlingsplan. Detta kan leda till ökad noggrannhet, men kan vara skadligt om det resulterar i en långvarig försening. Det finns inte ett idealiskt svar.
men jag tror att vi tenderar att döma varandra baserat på våra personliga stressreaktioner. När jag tror att en invånare tar för lång tid att agera, kan jag anta att han inte vet vad han ska göra, eller att han har frusit inför stress och hoppa för att ta kontroll över situationen själv. I verkligheten vet jag inte hans tankar om jag inte frågar, och han kanske bara har tagit några extra sekunder för att överväga den bästa åtgärden. Å andra sidan, om en kollega hoppar till handling medan jag fortfarande överväger detaljerna, kan jag betrakta honom som en ”cowboy”. I stället för att rusa till dom kan det vara bra att överväga individuella skillnader i beslutsfattande och stressrespons.
på samma sätt hanterar vi alla stress på olika sätt. Några av oss måste lämnas ensamma i omedelbar efterdyning av en dålig återupplivning. Andra klarar sig bättre i närvaro av andra, pratar och skämtar. Att försöka tvinga en enda hanteringsmekanism på alla är osannolikt att vara till hjälp.
i slutändan har uppenbarelsen att det finns könsbaserade skillnader i stressresponser lämnat mig med fler frågor än svar. Jag är oerhört tacksam mot Dr. Jeannette Wolfe för att föra denna litteratur till min uppmärksamhet. Om du inte har upptäckt hennes underbara nya podcast, seX och varför, det är en stor resurs som utforskar effekterna av sex och genus på beteende, biologi och medicin. Jag kan inte rekommendera det tillräckligt. Vi tillbringade många timmar att diskutera stress, prestanda under tryck, och några av dessa papper på sex baserade skillnader. Om du vill höra mer om ämnet, Jeannette redigerade det samtalet ner till en utmärkt 3 del podcast som kan hittas här.
Cueva C, Roberts RE, Spencer T. kortisol och testosteron ökar finansiell risktagande och kan destabilisera marknaderna. Vetenskapliga rapporter. 2015; 5:11206. PMID: 26135946
Jezová D, Juránková E, Mosnárová En, Kriska M, Skultétyová I. Neuroendokrina svar under stress när det gäller skillnader mellan könen. Acta neurobiologiae experimentalis. 1996; 56(3):779-85. PMID: 8917906
Lighthall NR, Sakaki M, Vasunilashorn S. Könsskillnader i belöningsrelaterad beslutsbehandling under stress. Social kognitiv och Affektiv Neurovetenskap. 2012; 7(4):476-84. PMID: 21609968
Repetti RL. Effekter av daglig arbetsbelastning på efterföljande beteende under äktenskaplig interaktion: rollerna för socialt tillbakadragande och makestöd. Journal of personlighet och socialpsykologi. 1989; 57(4):651-9. PMID: 2795436
Seo D, Ahluwalia A, Potenza MN, Sinha R. könsskillnader i neurala korrelat av stressinducerad ångest. Journal of neuroscience research. 2017; 95(1-2):115-125. PMID: 27870417
Sherman GD, ris LK, Jin ES, Jones AC, Josephs RA. Könsskillnader i kortisols reglering av affiliativt beteende. Hormoner och beteende. 2017; 92:20-28. PMID: 28011060
Taylor SE, Klein LC, Lewis BP, Gruenewald TL, Gurung RA, Updegraff JA. Biobehavioral svar på stress hos kvinnor: tend-and-befriend, inte fight-or-flight. Psykologisk granskning. 2000; 107(3):411-29. PMID: 10941275
UVN Oskis-Moberg K. Oxytocin kopplade antistress effekter–Avslappning och tillväxt svar. Acta physiologica Scandinavica. Supplement. 1997; 640:38-42. PMID: 9401603