Gud kallade Jeremia en befäst stad, en järnpelare och en bronsmur (Jer 1:18); en testare och raffinör av metaller, ett torn och fästning (Jer 6:27); en man genom vilken han skulle tala mot falska profeter och herdar som vilseleder sina får. Är inte mitt ord som eld, säger HERREN, och som en hammare som bryter en sten i bitar? (Jer 23: 29) Jeremia skulle vara rösten för det ordet. Hatade och fruktade av många, men i hemlighet sökt av kungen, han tillhörde ingen annan än Gud, var i skuld till ingen annan än Gud. Han var totaliter aliter (helt annat).
Jeremia var faktiskt den bästa typen av profet, en motvillig (Jer 1:6). Akta dig för de ivriga profeterna, de självutnämnda som griper manteln som förevändning för sin ilska och åsikter. De hävdar att de talar för Gud, men han säger om dem:jag sände inte profeterna, men de sprang; jag talade inte till dem, men de profeterade (Jer 23: 21).
Gud hade alltid känt Jeremia och lagt grunden för hans tjänst:innan jag bildade dig i livmodern kände jag dig, och innan du föddes helgade jag dig; jag utsåg dig till en profet för nationerna (Jer 1:5).
Jeremiah ben Hilkiah föddes 640 f. Kr.i Anatot, en liten stad bara tre mil norr om Jerusalem. Vid tolv eller tretton års ålder hade han en mystisk upplevelse där Gud talade till honom:
” innan jag bildade dig i livmodern kände jag dig,och innan du föddes helgade jag dig; jag utsåg dig till en profet för nationerna.”Då sa jag,” Ah, Herre Gud! Se, jag vet inte hur jag ska tala, för jag är bara en ungdom. Men Herren sade till mig: ”Säg icke: ’jag är allenast en yngling’; ty åt alla som jag sänder eder, skolen I gå, och vad jag befaller eder, skolen I tala. Var inte rädda för dem, för jag är med er för att rädda er, säger Herren.”Då räckte Herren ut sin hand och rörde vid min mun. Och Herren sade till mig: ”Se, jag har lagt mina ord i din mun. Se, jag har i dag satt dig över nationer och över riken,för att plocka upp och bryta ner, för att förstöra och störta, att bygga och plantera” (Jer 1:5-10).
Jeremias tidiga år var hans lyckligaste och det var av dessa som han troligen skrev, När jag hittade dina ord, slukade jag dem; dina ord var min glädje, mitt hjärtas lycka, för Jag bär ditt namn, HERRE, härskarornas Gud (Jer 15: 16). Återupptäckten av Femte Moseboken och nykter exempel på förstörelsen av norra kungariket Israel (721 f. Kr.) hade sporrat en religiös väckelse ledd av kung Josiah, med början i 622 f.Kr. utländska förvecklingar och religiösa fel som följde dem eliminerades. Dessa reformdagar skulle vara korta, men för denna korta tid skulle det finnas en herre, ett tempel, en tillbedjan. Det var en slags Judisk renässans, den bästa sedan kung Davids dagar.
men sedan kom katastrof. I stället för att lita på Gud deltog Josia i ett dumt krig mot kung Neco i Egypten, som marscherade för att hjälpa Assyrien mot Babylon. Josiah dödades vid Megiddo 609 f.Kr. Kungarna som följde var dockor av Neco, och utländsk intrassling och religiös synkretism återupptogs.
Jeremia skrev om Israels otrohet och Judas misslyckande att lära av Israels dåliga exempel:
Herren sade till mig i kung Josias dagar: ”har du sett vad hon gjorde, den trolösa, Israel, hur hon gick upp på varje hög kulle och under varje grönt träd, och där spelade Horan? Och jag tänkte :’ när hon har gjort allt detta skall hon vända tillbaka till mig’, men hon återvände inte, och hennes förrädiska syster Juda såg det. Hon såg att för alla äktenskapsbrott av den trolösa en, Israel, jag hade skickat bort henne med ett dekret om skilsmässa.
men hennes förrädiska syster Juda fruktar inte, men hon gick också och spelade Horan. Israel tog lätt på sin otukt, hon förorenade landet och begick äktenskapsbrott med sten och träd. Men för allt detta återvände hennes förrädiska syster Juda inte till mig av hela sitt hjärta, utan i förevändning, säger Herren (Jer 3:6-10).
Jeremias kommande fyrtio år skulle spenderas under fyra olika kungar (Jojakim, Johoiachin, Sidkia och Gedalja). Ingen av dem skulle lita på gud, istället kompromissa med världen för en falsk fred. För dem hade Jeremiah bara brännande uppsägningar om en kommande katastrof för deras religiösa slapphet och politiska feghet.
även som pojke hade han sett katastrof komma från norr:
jag ser en kokande kruka, vänd bort från norr. Då sade Herren till mig: ”från norr skall olycka släppas lös på alla invånare i landet. var och en skall komma, och var och en skall sätta sin tron vid ingången till Jerusalems portar, mot alla dess murar runt omkring och mot alla Juda städer. Och jag kommer att förklara mina domar mot dem, för allt deras onda i överge mig (Jer 1: 13-16).
mot prästklassen som bara litade på templets läge och på offer som offrades utan hjärtats lydnad, rasade Jeremia:
lita inte på dina vilseledande ord och skandera, ”Detta är HERRENS tempel, HERRENS tempel, HERRENS tempel.”För bara om du verkligen ändrar dina vägar och gärningar, om du agerar rättvist mot varandra och inte längre förtrycker utlänningen, den faderlösa och änkan och inte längre utgjuter oskyldigt blod på denna plats eller följer andra gudar till din egen skada, först då kommer jag att låta dig bo på denna plats, i det land jag gav till dina fäder för evigt. Men titta, på dig, du fortsätter att lita på vilseledande ord till ingen nytta. Kommer du att stjäla och mörda, begå äktenskapsbrott och mened, bränna rökelse till Baal, och följa andra gudar som du inte har känt, och sedan komma och stå inför mig i detta hus, som bär mitt namn, och säga, ”Vi levereras, så att vi kan fortsätta med alla dessa styggelser”? Har detta hus, som bär mitt namn, blivit ett rövarhål i dina ögon? Ja, jag har också sett det, säger HERREN. Men gå nu till den plats i Silo där jag först gjorde en bostad för mitt namn och se vad jag gjorde med det på grund av ondska mitt folk Israel (Jer 7:4-12).
en ännu större källa till nöd för Jeremia var hovprofeterna och prästerna som förlorade sin väg i maktens salar och berättade för kungen vad han ville höra och vad som var lämpligt snarare än vad Gud hade att säga. Till dem sade han,
alla är giriga för vinst; från profeten till prästen, alla utövar bedrägeri. De klär såren hos dottern till mitt folk med mycket liten omsorg och säger: ”fred, fred”, när det inte finns någon fred. Skäms de över sitt avskyvärda beteende? Nej, de har ingen skam alls, inte ens tillräckligt för att rodna. … Men snarkning av fiendens hästar hörs från Dan. Vid ljudet av de mäktiga hästarnas gnäggande skakar hela landet. De kommer för att sluka landet och allt i det, staden och alla som bor i det (Jer 8:10-12, 16).
sådant samtal, en sådan åtgärd, kommer säkert att generera en reaktion. Jeremia attackerades snart av fiender, familj och vänner både som en fiende till staten och templet. Han märktes som en domare och ” ingen vän till Juda.”En profets lott är inte lycklig.
var Jeremiah helt enkelt en arg man, opatriotisk och hyperkritisk av sitt folk och dagens ledare? Tiden skulle berätta. Alltför ofta människor och kulturer som är på väg mot ruin blir låst i undvikande, lögner, förnekelse, självbedrägeri, och halvsanningar; de kan inte föreställa sig en kärlek som är något annat än godkännande. Dysfunktion och oordnade enheter blir normen.
Jeremia älskade sitt folk och sökte deras ånger. Medicinen de behövde var verkligheten, inte röken och speglarna av lögner och halvsanningar. Jeremia skulle betala dyrt för hans avslöjande av sanningen. För ett folk som är van vid mörkret är ljuset motbjudande.
kungens tjänstemän, inklusive prästen Pashur, övertygade kung Sidkia Om att Jeremia skulle dödas eftersom hans profetior avskräckte soldaterna såväl som folket. Sidkia motsatte sig inte dem, och så kastades Jeremia i en cistern, där han sjönk ner i leran. De avsåg att svälta honom till döds, men Ebed-Melek den Cushite räddade Jeremia genom att dra honom ur cisternen. Men Jeremia förblev fängslad tills Jerusalem föll till den babyloniska hären i 587 f. Kr.
tidvattnet hade vänt sig mot Jeremia:
och HERREN informerade mig, så jag visste. Sedan visade du mig deras gärningar. För jag var som en mild lamm ledde till slakt, jag visste inte att de hade ritat mot mig: ”Låt oss förstöra trädet med dess frukt, låt oss skära bort honom från landet av levande, att hans namn kommer att bli ihågkommen mer” (Jer 11:18-19).
förföljd och motsatt gick Jeremia in i en mörk plats och beklagade sin roll och den ständiga smärtan av hat riktat mot honom. Han var isolerad och kände ingen tröst från Gud:
Ve mig, min moder, att du har fött mig, en man med stridigheter och konflikter i hela landet. Jag har varken lånat eller lånat, men alla förbannar mig (Jer 15: 10).
du har lurat mig, Herre, och jag blev lurad. Du har övervunnit mig och segrat. Jag är en skrattstock hela dagen; alla hånar mig. För när jag talar, ropar jag, jag förkunnar våld och förstörelse. För HERRENS ord har blivit för mig en förebråelse och hån hela dagen lång. Om jag säger, ”jag kommer inte att nämna honom eller tala mer i hans namn,” Hans budskap blir en eld som brinner i mitt hjärta, instängd i mina ben, och jag blir trött på att hålla den i, och jag kan inte råda. För jag har hört många viska: ”skräck är på alla sidor! Rapportera honom; Låt oss rapportera honom!”Alla mina betrodda vänner ser efter mitt fall:” kanske kommer han att bli lurad så att vi kan segra mot honom och ta Vår hämnd på honom.”Men HERREN är med mig som en skräckinjagande krigare (Jer 20:7-11).
profeter lider för att de älskar och bryr sig om Guds folks ultimata välbefinnande, inte bara deras nuvarande tröst. De lider för att de inte passar in i snygga politiska eller stamkategorier. De talar för Gud, som överskrider sådana grupper. Ja, även om profeten är totaliter aliter (helt andra), den mänskliga kostnaden är hög, och han kommer att likna Kristus på korset. Profetens egen uppfattning om storhet måste korsfästas. Tanken att de flesta människor i slutändan kommer att acceptera sanningen måste korsfästas. (Jag har skrivit mer om Jeremias kamp här.)
strax före slutet av Juda, kung Sidkia kallade Jeremia från fängelset och bad om en profetia om kriget han föreslog mot babylonierna. Jeremia profeterade mot det och antydde att det nuvarande babyloniska förtrycket var straff för Judas synd. Han berättade för kungen att Gud skulle skona Juda det värsta om de accepterade detta och inte tog saken i egna händer.
detta är vad HERREN, härskarornas Gud, Israels Gud, säger: Om du verkligen överlämnar dig till den babyloniske kungens officerare, kommer du att leva, denna stad kommer inte att brännas ner, och du och ditt hushåll kommer att överleva. Men om du inte överlämnar dig till den babyloniske kungens officerare, kommer denna stad att överlämnas till dem. De kommer att bränna ner det, och du själv kommer inte att undgå deras grepp (Jer 38:17-18).
Sidkia lyssnade inte, och slutet kom snabbt:393 9520 i Sidkias, Juda konungs, nionde regeringsår, i tionde månaden, drog konung Nebukadnessar från Babel med hela sin här upp mot Jerusalem och belägrade staden. Och på nionde dagen i fjärde månaden i Sidkias elfte år bröts staden igenom. konungen i Babel slaktade Sidkias söner inför hans ögon, och han dödade också alla Juda ädlingar. Sedan lade han fram Sidkias ögon och band honom med kopparkedjor för att ta honom till Babel. Kaldeerna satte eld på konungens palats och på Folkets Hus, och de rev ner Jerusalems murar (Jer 39:1-8).
Jeremia befriades från fängelset och tillbringade troligen resten av sina dagar i Egypten (mot hans vilja). Återstoden av Juda vägrade hans profetia och gjorde allianser med Egypten. Jeremia tillbringade resten av sitt liv där och försökte avskräcka Det judiska folket i Egypten från utländska allianser och från att bli förälskad i de egyptiska gudarna. Hans varningar gick ohörda och kvarlevan i Egypten fick följande fördömelse från Gud genom honom:
Herren säger: ”de som flyr svärdet för att återvända från Egypten till Juda, kommer att vara få i antal, och hela kvarlevan av Juda som gick för att bo i Egyptens land kommer att veta vems ord kommer att stå, mitt eller deras (Jer 44: 28).
det var troligt i egyptisk exil att Jeremia dog, även om det inte finns någon säker redogörelse för hans död. Han dog predikande och varning.
Ja, han var en pelare av mässing mot en envis människor. Han led mycket för sitt arbete; han hade den ofta otacksamma uppgiften att kalla människor bort från världsligt tänkande och politiska allianser som komprometterade deras hängivenhet mot Gud.
detta arbete måste fortsätta både in och ut ur kyrkan. I vår värld finns det ett stort mörker, Men Jeremia skulle varna oss för att problemet bör ses inom innan vi tittar utanför. Vi kan säkert Höra ekon av varning till herdar som vilseleder sin hjord. Kollektivt, vi äventyras; vi är för politiskt anpassade till sekulära dagordningar och benägna att ge Gud läppservice snarare än helhjärtad lydnad.
från djupet av Jeremias mörka period kommer några av de vackraste löften från alla från Gud:
jag har älskat dig med en evig kärlek; därför har jag dragit dig med kärleksfull hängivenhet. Åter skall jag bygga dig, och du skall återuppbyggas, O jungfru Israel. Återigen tar du upp dina tamburiner och går ut i glädjande dans. Återigen kommer du att plantera vingårdar på Samariens kullar; bönderna kommer att plantera och njuta av frukten. För det kommer att finnas en dag då väktare kommer att ropa ut på Efraims kullar:” stå upp, låt oss gå upp till Sion, till HERREN vår Gud ” (Jer 31:3-6).
se, dagarna kommer, säger HERREN, när jag kommer att ingå ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus. ”Men detta är det förbund jag skall sluta med Israels hus efter dessa dagar, säger HERREN. Jag kommer att lägga min lag i deras sinnen och skriva in den i deras hjärtan. Och jag kommer att vara deras Gud, och de kommer att vara mitt folk. Ty jag skall förlåta deras missgärning och inte mer komma ihåg deras synder (Jer 31:31-34).
Ja, Jeremia, du var som en mässingsvägg och en pelare av järn bland ett skakigt folk. Ditt namn betyder ” Herren grundar.”Må Herren som har grundat oss finna oss igen i sitt ord genom dig.