överenskommelse mellan DSM-5, DSM-IV och checklista för autismspektrumstörning bedömdes hos 125 barn med autismspektrumstörning (ASD), som inkluderade hög och låg fungerande autism (HFA och LFA) och genomgripande utvecklingsstörning som inte annars anges (PDDNOS) och barn med andra kliniska störningar (t.ex. ADHD, mental retardation och oppositionell-trotsig störning). Diagnostisk specificitet (sanna negativa) var 100% för DSM-5 och 97% för DSM-IV. Känslighet (sanna positiva) var hög för LFA och HFA (DSM-5 98%, DSM-IV 100%), men endast 27% av barn med PDDNOS identifierades av DSM-5 som ASD. De oidentifierade barnen hade signifikanta autismsymtom på en autisms svårighetsgrad jämfört med kontroller. Sammantaget ökade barn med ASD som identifierades av DSM-5 från 75% till 91% när ett mindre symptom krävdes för en ASD-diagnos, med endast en liten förändring i specificitet (97%), liknande tidigare publicerad forskning. Diagnostiskt avtal mellan DSM – 5 och DSM-IV för hela provet ökade från 86% till 94% när ett mindre DSM-5-symptom krävdes. Därför underidentifiering av ASD och låg överenskommelse mellan DSM-5 och andra åtgärder kan lösas om ett mindre symptom krävs för en ASD-diagnos.